girl with one eye
Idag har spenderats i ett mörkt rum, och lite lätt lidande.
Hatar att vara sjuk, vad är grejen med det? Man känner sig så jävla dålig som aupair som inte pallar någonting, liksom hej bra hjälp. Men vad ska man göra liksom? Vaaad skaaa man gööööraa?
Så jag tänker spendera natten med Aquarius med apelsinsmak som mamma MJ gav mig, det är typ ... vatten med socker i. Ingen kolsyra. Den där är iallafall smaksatt. Så det går ner. Ska tydligen vara bra mot det här viruset.
Så jag sippar lite på mitt glas med smaksatt vatten med socker, hummar lite och väntar vidare. Hade planerat att bli frisk till imorgon, så att alla vet.
vi som alltid ska till att fånga en fjäril
om siffran mellan 1 och 3 så packar jag väskan. gör mig redo.
känner redan hur kroppen kommer göra ännu ondare av längtan.
det kommer vara så nära.
tiden kommer ta sin tid.
vi kallar oss vänner, det är svårt att vara när man längtar och känner
som vilka vänner som helst, vilka människor som helst
ungefär, du kan säga kär
pratade kort med en saknad lissabonbo.
som saknar hon med.
visst är det underligt att längta ifrån värmen hem till ett kallt ikea-land?
det gör ingenting.
det är en underlig plats, där vi satts
på så olika prov med varandra, två världar ska krocka varje gång vi ses
i hjärnan byter jag "ff" mot "ss".
magen rullar runt, och febern sticker nålar i ryggraden.
men det är svårt att inte le mot skärmen ändå.
sätter en fotnot under ordet björntjänst.
det finns en sång och en dröm om en lycka så öm
för oss som alltid ska till att fånga en fjäril
förstår vi?
gör vi?
vad gör vi?
det är okej att prata i gåtor.
jag är som en fönsterruta ändå.
en fjäril längtar alltid ut igen?
ett hundliv
POJKAR, POJKAR, POJKAR.
här kommer ett hundår till.
(Och jag vill ta dig dit där hundarna kan springa runt. Hundar som oss.)
HÄR KOMMER LYCKAN, FÖR HUNDAR SOM OSS.
jag kan inte tro att jag fortfarande lever.
en hund som jag.
sad little moon
Söndagen var fin.
Jag.
Marta.
Soliga Algeciras.
En stor balkong.
Underbar utsikt.
Vin med lite karamell-likör, blandatmed sprite och toppat med fanta citron.
Cigaretter med chokladsmak.
Härlig musik.
Massa, massa prat.
+ lite dans på det.
Måndagen var som vanlig.
Men lite bättre ändå, med flera timmars umgänges med Irene i solen.
Ska vi le? Jadå!
another sunny day
Har huset fullt av spanjorer. Vi firar Marías 13årsdag, och hela släkten är här. Barn överallt, ännu mer vuxna överallt. Mat i massor, det vankas paella idag. Så jag ler, för paellan som Carlos gör är bland det godaste som jag upplevt. Jag tar en liten paus från att förstå spanska och springa runt och hjälpa, för att skriva det här väldigt värda inlägget.
Solen skiner igen, alla är glada och trevliga, och jag känner att det här är helt okej. Jag lever i mina haremsbyxor, och det är okej, för de är det skönaste plagget jag upplevt i hela mitt liv.
Tror jag ska gå ner igen, beväpnad med ett spanskt-svenskt lexikon, och vara social. Iallafall försöka, en liten förvirrad svensk blondin bland ett hav med högljudda spanjorer. Is pretty fun. De tycker det är jättekul att jag inte förstår spanska, och jag har inte riktigt förstått varför än. Funny people!
Now, smile!
to figure out how high the world can reach
Det är en fredagskväll. I vanliga fall hade jag varit på förfest nu, förmodligen fått i mig lite lagom för mycket sprit och ett halvt ciggpaket. Jag skulle ha en kväll av alkoholdimmor, neonljus, grimaserande miner pga tequila, dansmoves som ingen vill pröva på nyktert och en jävla massa kul. Well, i vanliga fall.
Min fredagskväll har bestått av att leka frisör med Irene, och under ett ögonblick då jag kollat bort så hade hon tydligen tagit sig friheten att klippa i sitt egna hår lite. Fint. Eller inte. Jag har också bakat massa för Marías födelsedagskalas med sina kompisar som hon ska ha imorgon. Dessutom torkat Irene då hon bajsat. Och annat kul som vi aupairer har för oss. Helt klart en downside med att vara aupair.
Jag håller tummarna för imorgon istället. För att Marta är frisk, och vi kan gå ut och dansa. Jag ska supa mig (ursäkta mig alla nunnor, nykterister, tråkmånsar och annat folk som eventuellt tar illa upp av sånt här) så jävla fucking full att jag knappt kan gå rakt. Det är min plan. Visst gillar vi den? JA FÖRFAN.
Jag har iallafall varit ute och gått idag, kanske inte en powerwalk men fortfarande. Dock var tanken att jag skulle ut och springa idag med, nu på kvällen ... men MJ kom hem mitt i baket, och så var jag tvungen att göra mer, och blablablabla. Hon är fortfarande kvar hemma, och jag har ju fått ännu mer att göra nu så... Bara döda mig direkt. Då jag är klar med det ska jag hinka riktigt jävla kallt vatten, se på Sex and the city, låtsas att det inte är en fredagskväll och sedan sova riktigt jävla tidigt. För att vara jag.
Och jag saknar solen, vadfan är det molnigt hela tiden för? HALLÅ, SPANIEN? SHAPE UP ON TZE WEATHER PLEASE!
touch, taste, feel
Godmorgon!
Idag, eftersom det officiellt är fredag då man vaknat, så är det verkligen under 3 veckor kvar. Kanske framgått att jag verkligen längtar hem just nu, och det gör jag! Men med ett leende istället för tårar, så det går ingen nöd på mig. Jag hoppas dessutom att Marta är frisk imorgon, så att vi kan gå ut och festa innan hon drar till Polen nästa vecka för att stanna tio dagar. Och precis då hon kommer hem igen, så åker jag på kvällen dagen efter så... haha, vi hinner inte ses så mycket, och nu har det gått galen långt tid sedan vi sågs. Mina föräldrar var ju här förra veckan, och den här veckan har hon varit sjuk så. Så jag hoppas, håller fingrarna krossade!
Nu när jag fått i mig min frukost (havregrynsgröt, can i get a hallelujah?!) så ska jag lägga mig och sova någon timme mer. Det är ändå grått, småregnigt och trist som fan ute. Sen måste jag ut och springa eller powerwalka, annars bryter jag väl ihop.
ALLTSÅ BARA 2VECKOR OCH 6DAGAR TILLS JAG FÅR SE ALLA IGEN!
Även Susan kanske, som åker till Barcelona nu på söndag för att plugga spanska i 3 månader. Hon kanske kommer hem då, och det känner ju jag skulle vara trevligt! Annars ska jag hursomehelst åka till Barcelona i maj annars, eller så kommer hon hit. Så.. sehr guth! Alltså jag bara ler och glider fram, hörrni!
Idag lyssnar vi på The Dear Hunter - The inquiry of Ms. Terri.
No seriously, det gör vi. Lyssna nu.
... ... so worth waiting for
det är under 3 veckor kvar. jag väntar och väntar och väntar.
2 veckor och 6 dagar. det är värt det, värt det, värt det.
varje sekund blir en sekund mindre.
jag dansar längst spruckna spaniengator av betongblock och ler.
do we ever see ourselves clearly?
Jag har massa vänner som tvivlar på sitt utséende. Som klagar över de mest udda sakerna, där jag inte alls kan se felen de pekar ut. Det hjälper inte hur många gånger man än säger att de är fina, underbara, söta, fantastiska osv osv för de ser det inte själva. Och egentligen kan jag inte säga någonting, för jag är precis likadan. Jag kan ibland stå och se på mig själv i spegeln, och undra hur i helvete någon skulle kunna se någonting speciellt. Hur någon kan se något annat än just det jag ser stirra tillbaka på mig. Folk kan säga vad dem vill, men jag förstår inte vad dem menar.
Kommer vi någonsin att förstå vad andra menar? Vad andra avundas hos oss?
Ibland kan jag känna mig rätt söt, eller fin, eller något. Stå och betrakta spegelbilden och tänka "hey, that's allright!". Men helt ärligt är det mer ett ryck på axlarna då jag ser på mig själv i spegeln, samma människa som alltid står ju där och ser trist, alldaglig och grå ut. Ibland finns det dagar då jag hittar ett enda rätt med mig själv, då jag undviker speglar och känner mig som en strandad val med illasittande peruk. Men precis som jag säger till mina vänner hur fina de är i mina ögon, så säger de samma sak till mig. Tror jag dem? Nej.
Men kan man egentligen överhuvudtaget se sig själv klart? Går det att förstå vad någon verkligen menar då dem säger att de tycker man är fin, söt, snygg etc? Det sägs ju att "beauty is in the eye of the beholder" och att någon blir vacker för att man älskar dem... så har man rätt att säga att någon har helt fel då de ger en någon komplimang?
Alla ser någon olika. Man har inte samma POV som någon annan. Man är alltid sin största kritiker. Jag vet att jag är det. Inte så att jag tycker att jag är helt jävla grotesk och borde låsas in på ett ugly home, men hur skulle någon kunna se något i mig då det finns folk som är så mycket finare? Kan man låta någon älska en och ge en komlimanger då man inte kan hålla med, eller blir det bara fel? Finns det ett sätt man kan göra så att man får låna en annan persons spegel och se sig själv, bara för ett litet tag?
Eller krävs det bara tid, handlingar och timmar framför spegeln där men tyst berömmer sig själv för att börja få ett litet hum om det? Eller behöver man bara höra det tillräckligt ofta, tills man långsamt börjar tro på det?
Gud, jag undrar om man ens fattar vad jag pratar om här. Jag är förvirrad, jag blir det ofta.
Enklast kanske bara är att acceptera. Såhär ser jag ut, h*n tycker uppenbarligen om det så varför ifrågasätta det? Fine, den där tjejen har mycket finare kropp, större läppar blablabla men hon saknar väl något jag har. Tydligen. Och vänner älskar en no matter what.
Så kanske kan man aldrig se sig själv clearly, så som man ser ut genom andras ögon... men behöver man det? Räcker det inte med att någon annan tycker det, även om man kanske inte alltid kan förstå det?
Jävla skit, jag går i cirklar.
det dom aldrig nämner
Joråå såatte! Idag har ... inte varit speciellt händelserikt. Som vanligt. Men den har varit okej ändå. Irene var trevlig imorse, allt gick bra, jag somnade om vd 9 och råkade vaknade kvart över 12. Bra. Heja mig. Iväg till affärn, hem igen, göra maten, wahwahwahwah hämta kids, wahwah. Typ ja. Sen städade jag och María (äldsta flickan, fyller 13 nu i slutet av mars) ute i ett lekrum dem har på gården typ. Äckliga jävla rum. Som nu är asfint! Tadaá!
Förövrigt, vad fasiken köper man till 13åriga flickor? Vad höll jag på med då jag var 13? Förutom basket? Eh. Jeflans.
Aja, vissa av oss har begär här i livet så att jag ska snart vandra iväg till en kiosk för att stilla det begäret. Annars blir jag väl en pitbull eller något om några timmar, och det uppskattas nog inte. Och ja, jag har halsduk och typ vantar på mig nere i södraste Sverige. Det blåser och är molnigt, och jag har varit för bortskämd med vädret här så NU tycker jag det är kallt. Slutsats: Jag kommer dö i april då jag besöker Sverige igen.
Men idag är det 3 veckor och 1 dag kvar tills jag anländer runt 11:10 på Västerås flygplats. Jag ska fokusera på alla hej istället för det stora hejdå'et som komme efter 10 dagar. Eller, förlåt mig, det stora "vi ses snart"'et.
I de där 10 dagarna ska jag bara skratta, dansa och leva. Bekymrena och ansvaret kan vänta.
Men nu ska jag vandra. Keep smilin'!
the girl of the hour
Men godmorgon världen. Egentligen har jag varit vaken sen halv8, såatte. Irene var snäll och trevlig idag, och hon var det mesta tiden igår med. Så jag bara la la la'ar och glider fram. Tar en dag i tagen, andas, och fokuserar på stunden just nu. Annars tror jag att mitt alldeles för längtande hjärta kommer försöka kväva mig inifrån. Gårdagen spenderade jag med att babbla med världens bästa vän i timmar, och jag ser så galet mycket fram emot 15nde april då vi äntligen träffas igen. Då vi ska gå ut på krogen och slå klackarna (conversen...) i taket tillsammans för första gången! Vi har sett fram emot det helt galet länge, men då hon väl fyllde 18 hade jag redan dragit iväg till Spanien och Ljuskusten. Men nu... nu snart! Snart bara 3 veckor! Jag längtar, åh vad jag längtar!
Idag står ingenting speciellt på schemat egentligen. Jag ska snart ut och gå, något jag nästan måste göra varje dag. Min hjärna svämmar alltid över av tankar, har ni känt så ibland? Att ni har så mycket tankar att allt bara blir ett virrvarr oftast, och ni behöver lite egen tid + massa frisk luft för att få någon sorts rätsida på det? Jag måste iallafall. Sortera dem lite, lägga rätt tankar på rätt ställe. Som ett pussel.
Just nu gör jag det mest för att om jag inte får ordning på tankarna, får in rätt tankesätt... så värker hela kroppen, det bultar, och längtar och behöver. Sånt här gör en lite galen, och jag har börjat förstå alla sånger, böcker, dikter och filmer.
Men det är rätt okej ändå. Snart bara 3 veckor kvar, och jag tar varje stund som den är.
delar av sitt hjärta
Genom livet så förlorar man delar av sitt hjärta. Man lämnar dem på sin väg. En liten bit till vännen man förlorade, en liten bit till den vackra gläntan man älskade så mycket och en liten bit till den som bara dög en natt. De delarna får man också tillbaka då en ny vän kommer in, då man hittar en annan glänta eller upptäcker att en ny ligger bredvid en då man vaknar. Man bryter ner, och lagar upp sitt hjärta flera gånger under livets gång.
Men jag längtar tills jag kan ge bort en bit som är oersättlig.
another sunny place... i'm lucky, i know...
Det här med hemlängtan är en underlig sak. Speciellt just nu. Jag har flygit iväg till Spanien, till en okänd familj, till en stad där nästan ingen pratar engelska (eller svenska för den delen, men det är nog förståeligt) och där jag inte kände någon. För mig är det inte speciellt konstigt att jag längtar hem. Det underliga nu, är att det är det för alla andra.
Nu förstå mig inte fel, för det är det folk brukar göra. Jag ligger inte hemma och gråter ögonen ur mig varje natt, jag går inte runt och hatar allting hela tiden och känner mig totalt missanpassad och olycklig. Jag trivs här, jag tycker om värmen, solen, palmerna, jag tycker om de jag träffat här, jag tycker om familjen. Jag tycker om att kunna ta den här tiden för att hitta mig själv, för att bli en bättre människa, jag tycker om att pröva på något nytt. Jag tycker om att ta min mp3, gå ut bland palmerna, solstrålarna och apelsinträden och bara gå och låta tankarna vandra fritt.
Men det här är inte hem. Det här kommer aldrig bli hem. För mig är det självklart att jag längtar hem, ibland mer och ibland mindre. Såfort jag nämner det dock, så får man svaret "Men du är ju i Spanien!" ... men JAHA, det har jag missat. Men dåså, då slutar jag bry mig om min familj, alla mina vänner, och staden där jag växte upp. För jag är ju i Spanien! ... Kom igen nu. Jag vet vart jag är, jag vet att jag är lycklig som får chansen (även fast jag skapade chansen själv, och alla kan göra det med) men det är inte poängen. Poängen är att jag kanske inte saknar allt med Sverige, med Västerås, men jag saknar allt sånt som var självklart för mig då.
Folk verkar tro att ens liv blir komplett och lyckligt bara för att man byter till ett varmare land. Men snälla, folk får hemlängtan av 1-2 veckor utomlands. Då börjar de sakna sin vardag, och sina vänner. Men bara för att jag 'flyttat' hit, så är det inte okej för mig - för jag är ju trots allt i Spanien. Nu låter det som om jag klagar, och kanske gör jag det lite. Men jag tänker inte ge upp och åka hem imorgon, däremot tänker jag fortsätta längta hem. Längta efter allt jag har där hemma som gör att det fortfarande är det jag refererar till "hem".
Privat tycker jag det skulle vara ännu dummare om jag inte saknade Västerås och alla, hur tragiskt skulle inte det vara? Det skulle betyda att ingenting jag hade där betydde något överhuvudtaget, att jag bara struntade i det. Men jag gör inte det. Så jag längtar hem. Och vare sig jag är i soliga Spanien eller inte, så blir jag ledsen ibland och vill hem.
Just nu är en sån dag, så jag lyssnar på Home - Michael Buble och tillåter mig att vara ledsen, och längta efter efter ett Västerås i tidig vår, utekvällar på Pluto, random bilturer till mer random ställen, ljudet av pappa som kommer hem på eftermiddagen, mitt svartvita odjur som klöser på dörren, nattliga turer till McDonalds eller Statoil och planlöst vandrande runt i ett city utan speciellt mycket att göra.
Så låt mig.
För jag kommer torka tårarna, resa på mig, och fortsätta med det liv som jag har här just nu.
blue days, black nights
Idag har spenderat med powerwalk i solen, och sedan mest att hålla sig undan från aupairbarn och deras kusiner. Varit en chill dag, då jag mest njutit av att inte behöva snegla på klockan hela tiden och hålla tider, tider, tider. Dagens samhälle är så himla fokuserat på tider, jag föredrar att mer göra vad jag vill när jag känner för det. Har också fått ner säsong 4 av Sex and the city (is your vagina depressed!?) så har sett 3 avsnitt av det, pratat med världens finaste Munchie, och mer mer mer chillande.
Men nu ska jag dra mitt osminkade fabolous ass ut på en liten promenad i kvällssolen och försöka hitta en affär som är öppen. Jag har cravings efter apelsiner, just obey! Men att hitta affären kan väl bli lite tricky, då spanjorer har en tendens att ha allt stängt på söndagar... damnnnn. Och imorgon är det måndag. I DO NOT LAUGH OUT OF JOY. Nejmen... måste bli imorgon. För då blir det närmare den 14onde. Så är det! Jag är redo att möta 4 måndagar till, trololo! Bring it!
Och ja, jag behöver hitta en annan pose än peace-tecknet. Men jag känner mig sådär lagom fjantig anyway på bilder, så vafan. Kan lika gärna köra på säkra kort.
Stay happy, kids! Let the sun shine in!
the sun is in the sky
Vaknade av att Irene kom in, och sa de berömda ordet "television!". Så det var bara att kravla sig ur sängen, och dra igång tv'n åt henne. Tänkte sen gå och sova igen, men är väl pointless då man redan är vaken. Så det var på med träningskläderna istället, och ut för en joggingtur. Joggade dock inte speciellt länge, var så freaking jävla varmt att jag powerwalkade istället. MEN FORTFARANDE, jag rörde my fat ass.
Eh okej, nu ska jag äta mat nångång men ... MJ och dem är i köket och rör om, av någon anledning tycker jag inte om att gå ner och börja plocka mat då. Så ska vänta lite tills köket är fritt fram, och då blir det en sallad av något slag! Är planen iallafall. Sen har jag säsong 4 av Sex and the City som väntar på mig, jag vet att jag är fett sen med att följa den typ, MEN AAHMAHGAAADH så bra den är!
Stilig bild på mig och syrran där över förövrigt, från min kusin Viktors student -08. Fan typ 3 år sen. Oj oj, gammal jag känner mig. Vartfan tar tiden vägen?
Fortfarande 25 dagar kvar. 25, 25 days ... it's too much... it's too much.
25, 25 days... it's too much, it's too much
25 dagar kvar tills jag åker på besök till Sverige i 10 dagar. Jag lyssnar på 25 days med Hello Saferide och längtar.
was it worth all that war, just to win?
Idag har inte varit så händelserikt direkt. Vaknade runt 2-3 någongång, eller ... ja, hade vaknat till flera gånger. Dels för att familjen låtit, och dels för att en gång fick jag ett riktig cp-sendrag i smalbenet! Riktigt jävla onice, måste jag säga. Sen då jag väl kom upp hade familjen dragit till morföräldrarna, så jag chillade järnet! Eller ja, jag solade någon timme eftersom det var helt mördande varmt och sen gjorde jag all tvätt. Tog nästan 2h fan. So is all good! Imorgon är min helt lediga dag, så jag ska ... eh... chilla lite mer?
Ligger efter lite på 30dagars listan så ska väl göra dem nu alltså... vajjert, en kaviartaxi.
Idag lyssnar vi på Overture - Patrick Wolf.
loca loca loca
Sliten tjej rapporterar att hon vaknat och överlevt. Vart en kväll med massa nytt folk, en timmes lång konversation med en skäggig dansk, en viollikör blanda med pepsi och Cruzcampo öl, piggyback riding med Serwin, underbara gramatiska fel på spanska meningar och påhittad tyska, och dans dans dans.
Dä va najz dä! Behövligt som fan. Mår bättre nu. TJING!
ghost dance
Jag har insett att min senaste kyss… förmodligen var från en med samma kön.
Jag lyssnar på… tystnaden.
Du mår bäst när du… känner att jag är exakt där jag vill vara.
Stockholms bästa stadsdel är… eh. örby? heehehe
Jag pratar… spanska eller engelska då jag blir riktigt full.
Jag älskar/tycker om… väldigt mycket.
Min bästa vän(ner) är… hur underbara som helst.
Min första riktiga kyss… var ingenting att hurra för.
Jag avskyr när folk frågar… varför jag är vegeterian.
Kärlek är… allt.
Någonstans, tänker någon… "Idag ska jag förändra världen"
Jag kommer alltid att vara… mig själv.
Jag är hemligt förälskad i… Spirit.
Sist jag grät var… fömiddags.
Min mobiltelefon är… en riktig trooper!
När jag vaknar på morgonen… ser jag ut som monstret från svarta lagunen.
Innan jag går och lägger mig… gör jag allt som går för att inte gå och sova.
Just nu tänker jag på… att spanjorer är irri som dubbar allt på tv.
Bebisar är… söta.
Homosexuella är… precis som alla andra.
Blondinbella är… blond?
Ikväll ska jag… gör absolut ingenting.
I morgon kommer jag… jobba.
Jag vill verkligen… att det ska vara 13onde april.
those strawberry fields
Det är onsdag, och imorgon åker min familj hem. Inte okej, inte kul, och jag ser inte fram emot det. Har redan hunnit vänja mig vid att dem är här. Men... MEN! Det är bara 29 dagar kvar tills jag får åka hem 10 dagar i april, och jag ser fram emot det helt galet mycket. Det kommer bli så himla fint att träffa massa fina vänner igen! Så det är bara att cheer up. Och ju fler dagar som går, ju närmare kommer man sommaren, och ÅH vad jag vill ha hit den svenska sommaren. Att bara vara hemma under sommaren, åka på festivaler, grilla, och träffa lovely persons. Kommer bli fint.
Men idag så ska vi faktiskt vara i Algeciras centrum för första gången. Komiskt nog har vi inte hunnit med det än, så... ska bli kul att få visa dem min stad! Sen ikväll ska vi till Montaditos (ett ställe där allt kostar 1euro, och montaditos är en sorts spansk smörgås som är väldigt... typisk spansk. Asgott är det.) och sen efter det kanske jag och syrran lullar ut lite för att dricka lite mer alkohol. Inte så länge dock, Algeciras är dött under 'vintern' på veckodagarna. Idag hoppas jag att jag och syrran hittar hennapennor, så att vi kan få användning av vår hennafärg.
Så egentligen har jag inte tid för att skriva mer, så jag tänker inte göra det heller. Dessutom är det fint väder idag, SCORE!
