conejita

Så. Tillbaka till vardagen här då. Det känns skumt, sådär som om jag aldrig ens varit hemma i Västerås. Som om allt varit en dröm, och jag vet inte riktigt om jag uppskattar det. Var så mycket finare så det var min verklighet. Men nu är det väl som det är! Jag träffade fina Marta iförmiddags iallafall, vi drog till Primark och sen satte vi oss nere på stan med varsin cola zero och massa cigg. Snackade om allt, om hemlängtan osv. Vi kom överrens om att hela tiden se tills så att vi har saker att se fram emot här, så att de här sista månaderna inte blir så långa och jobbiga. Jag har också den deal med mig själv att jag måste köpa något i klädesväg varje vecka för lönen, då min garderob är riktigt töntigt fattig på kläder. Vad är jag för usel ursäkt till tjej? HMPF.

Blir antagligen att åka till Barcelona och hänga med fina Michelangelo aka Susan i maj också! Så... I CAN DO THIS! Eller... jag måste. Familjen är ju nice, vädret är toppen och allt... så. Bit ihop, eller hur var det? Bara att sukta och drömma lite genom webcamen till Kim igen, lyssna på Christians kvinnojakter över msn istället och uppleva Liverpoolmatcherna av pappas sms. Men det kommer bli bra, cause I'm a Supergirl and Supergirls just fly.

Idag var det samma vanliga. Upp halv8, fixade Irene för skolan, sen träffade jag Marta och det, sen hämta Irene och så. Sen simning med henne och sen... inte så mycket mer. Tar det bara lugnt nu, andas och fokuserar positivt.

Allt är väl egentligen mer positivt ändå. Trots att Europa är ivägen så... mi Osito. :*