conejita

Tillbaka till kassa spotifyreklamer, evigt plockande, att alltid snegla mot klockan och känna sig inträngd i hörn pågrund utav tiden. Tillbaka till spruckna gator, sega spanjorer och bastuliknande bilar. Tillbaka till ett ständigt spelande av Rihanna, Shakira och Justin Bieber låtar. Tillbaka i Spanien.

Samtidigt.
Tillbaka till en värmande sol. En inbjudande blå himmel, ett oändligt skafferi och bara ben. Tillbaka till en liten flickröst som säger "Bella! Bella!" och vill bli uppburen i famnen. Tillbaka till chokladcigg med Marta. Tillbaka till palmer, rosa blommor och ett glittrande hav. 

Men jag vet inte om det väger upp det.
Det väger inte upp skämt med glimten i ögat. Liverpoolmatcher nere i en källare full med vinylskivor. Det väger inte upp tråkiga kvinnoskämt, välkända busslingor, en kallt blå himmel som inbjuder till att burra ner sig i en halsduk. Eller bleka blommor som precis börjat vakna, stora humlor som är förvirrade efter att ha legat i ide eller att ha vänner ett sms bort.

Det väger inte upp hans bruna ögon, mörka tjocka hår, låga skratt och varma kramar.

Vackra platser gör en inte lycklig. Andra människor gör.