wie wie wie

Mindre glad tjej sitter just nu pa Malagas flygplats. Spanjorer ar idioter overallt  tror jag. Hur manga behovs det for att stada ett golv undrar man ju ... i Spanien, fyra stycken. Med varsin stor, hogljudd maskin. Bra. Alla trotta resenarer bara alskar dem till dods. For reals. Snart. Till dods.

Man onskar ju att man skulle kunna sova ocksa, men golvet ser lika inbjudande ut som det skulle vara att ga pa en catwalk i badklader da man har mens. Ja, det ar pa den har nivan jag ar just nu.

BTW, masta spanjorernas redan hogljudda maskiner pipa ocksa? Ar det nodvandigt? Har ocksa en san dar trotthet da man liksom har ont i ogonbrynen. Om ni haft det nangang. Det ar riktigt onice.

Var faktiskt lite sorgligt att saga hejda till stackars Marta, hon sag sa himla miserabel ut. MEN jag kommer ju faktiskt tillbaka. (Tyvarr, eller? Hahah) Irene var ocksa lite ledsen. Men ... jag ar glad. JAG AR PEPP! Trots dumma spanjorer, lack of sovplatser (varfor har dem armstod till ALLA bankar kan man ju fraga.) och huvudvark i ogonbrynen. Ogonbrynsvark?

Har bara tio minuter kvar... palllla. Undrar om mitt kort pallar lite?

Jag skriver bara massa skit. Bra tjejen.

BLESS YOU ALL.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0