conejita

Hallåja!

Kände att jag ville ha vit bakgrund på bloggen, så då ... fixade jag det. Så kommer väl vara lite roliga och felaktiga bilder längre bak i bloggen och allt kommer se lite kul ut men SO WHAT.

Nedräkningen för att åka hem är snart slut. Idag är det i princip tisdag, så då är det 2 dagar kvar. Det är helt sjukt, så fort det har gått ändå. Man tyckte det gick så jäkla segt ett tag, att man aldrig skulle komma hem igen, och nu är det så nära att då jag andas på det så bildas det en fläck av imma.

Jag är bara så glad just nu! Det känns som om gamla demoner och huvudspöken har börjat packa sina väskor för att äntligen, äntligen, äntligen ge sig av. Jag matar dem inte längre med onda tankar, de har nog tråkigt. Hoppas de går för att aldrig komma tillbaka. För just nu är jag bara så glad, jag vandrar runt och alla backar känns inte lika jobbiga längre, luften är inte en kamp att dra ner i lungorna och ljuset sticker inte i ögonen.
Jag är glad. Allt är fint här, jag ska snart hem till massa underbara människor, till svensk sommar och allt som har IKEAland till. Och det är okej. Jag är okej med att åka tillbaka till landet jag förut avskydd så mycket.
Det gör mig gladare.

Klart jag kommer sakna mycket härifrån.
Men det ska bli skönt att komma hem.

Hursomhelst, har jag gjort en hel del! B.la blivit ordentligt brun för första gången på flera år. Och igår var vi i Tarifa hela dagen, lördagen innan det var det sista utgången här i Algeciras (gick väldigt bra. Not. Förstörde mina skor, rev mig själv i halsen så jag blödde + spydde ... överallt. Bra tjejen.) Idag, måndag, åt vi på världens bästa restaurang Lizzaran. Vi svennar gatehangade till att det skulle öppna. Så jävla coola. Alltså, jag, min syster, Linnea (de är här på semester, och jag får sällskap av dem hem. tack tack tack, slipper göra den långa resan själv!) och så Emma, den nya aupairen som också är från Sverige.

Imorgon ska jag tvätta kläder, packa och städa. Det kommer kännas skumt att packa allt.
Men så bra. För snart sätter jag mig på planet mot Västerås och då planet landar så kommer en väldigt efterlängtad pojke stå där och vänta på MIG och det kommer bli kaos av lycka. 
Så jag välkomnar inte att säga hejdå, men jag välkomnar, välkomnar, välkomnar Kärleken. 

Kanske ... borde sova nu jag med.

KDP. ♥
jag är så trött på alla mail och koder. jag vill ha dig här på riktigt ikväll, och suga liv ur din halspulsåder.