conejita

Världen förtjänar inte dig, för du är det finaste jag vet när allt annat här är falskt och fel. Och universum är ett monster, men det har sparat dig och mig. Och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre. Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din och kan du älska mig som luffare älskar landsvägen? Kan du älska mig som rumlaren älskar nattlivet? Och kan du älska mig som de unga älskar revolutionen?

Kunde du älska mig om jag föll i tusen bitar? För jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan. Men vad jag bryr mig om nu är att från samma säng, lyssna till samma regn. Jag går inte isär när jag går med dig, och det gör inte ont sålänge du är med mig.

Får jag veta vad du tänker på? Skulle du råna en bank för oss två? Snälla skicka ett vykort, för jag undrar så. Du var solskenet, så släng ner nyckeln nu min fina och få mig av den här jävla gatan. Det finns ingen poäng i att vara fri längre, för jag vet att den här natten kommer att döda mig om jag inte får vara med dig.

Jag tror jag ska kasta mig igenom ditt fönster, rusa rakt in i ditt liv - för jag har inte sett någon som dig än, och du, du sätter höstsolen i eld.