det dom aldrig nämner







Joråå såatte! Idag har ... inte varit speciellt händelserikt. Som vanligt. Men den har varit okej ändå. Irene var trevlig imorse, allt gick bra, jag somnade om vd 9 och råkade vaknade kvart över 12. Bra. Heja mig. Iväg till affärn, hem igen, göra maten, wahwahwahwah hämta kids, wahwah. Typ ja. Sen städade jag och María (äldsta flickan, fyller 13 nu i slutet av mars) ute i ett lekrum dem har på gården typ. Äckliga jävla rum. Som nu är asfint! Tadaá!

Förövrigt, vad fasiken köper man till 13åriga flickor? Vad höll jag på med då jag var 13? Förutom basket? Eh. Jeflans.

Aja, vissa av oss har begär här i livet så att jag ska snart vandra iväg till en kiosk för att stilla det begäret. Annars blir jag väl en pitbull eller något om några timmar, och det uppskattas nog inte. Och ja, jag har halsduk och typ vantar på mig nere i södraste Sverige. Det blåser och är molnigt, och jag har varit för bortskämd med vädret här så NU tycker jag det är kallt. Slutsats: Jag kommer dö i april då jag besöker Sverige igen.

Men idag är det 3 veckor och 1 dag kvar tills jag anländer runt 11:10 på Västerås flygplats. Jag ska fokusera på alla hej istället för det stora hejdå'et som komme efter 10 dagar. Eller, förlåt mig, det stora "vi ses snart"'et.
I de där 10 dagarna ska jag bara skratta, dansa och leva. Bekymrena och ansvaret kan vänta.

Men nu ska jag vandra. Keep smilin'!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0