conejita

Dag 1. Presentera dig själv.

Jag börjar med det vanliga, det enkla. Jag heter Ellinor Anna Sofia Lindell, föddes den 28 september klockan 11:11 och var en normal fet och glad baby. Då jag föddes var förmodligen enda gången jag kommit då det var planerat, för numera är jag en tidsoptimist. Säger jag en tid menar jag förmodligen 45 minuter senare. Kanske 15 om man har tur. Jag är en äkta blondin, innifrån och ut. Jag har en egenskap att prata innan jag tänker, och allt som är helt glasklart i mina tankar den där splitsekunden innan jag öppnar munnen gör perfect sense. Brukar det sällan göra för andra personer däremot.

Jag har relativt stora gröna ögon som är lite av min stolthet, och nu kanske det inte är meningen att man ska skryta om sig själv på såna här saker men det tänker jag göra ändå. Jag är långt ifrån perfekt, men jag har många fina egenskaper. Jag tycker om att vara så glad att man kan skratta högt och pipigt så mycket man vill, jag älskar människor och vill alltid vara där för en medmänniska, jag är öppensinnad och tror på det mesta tills man kan bevisa motsatsen. Världen blir genast lite mer magisk om man tror att den är det. Jag bjuder gärna på mig själv, för det är viktigt att le. Att få andra att le tillbaka. Jag anser att man verkligen ska vara mot andra som man vill att dem ska vara tillbaka, så jag har inget emot att ge människor fler chanser. Alla har något som gör dem vackra, unika och värda att se. Några tar det bara lite mer tid att hitta det på, men det finns där. 

Jag är vegeterian. Jag tycker inte om att äta något som har en mamma, som kan skrika av smärta, och som kan möta ens blick. Jag har också en farfar som är likadan som mig, och han betyder så mycket för mig att jag inte kan stå ut med tanken på att sluta vara vegeterian (inte för att jag vill det) ifall han skulle bli besviken. Men helt ärligt så tycker jag om att vara vegeterian. Det känns rätt. Jag tycker om jordfärgschemat, helst brunt och mörkgrönt. Jag skulle gärna varit ung på 60-70talet, då världen andades revolution och inte levde genom dataskärmar. 

Jag älskar att leva i nuet, jag älskar kärleken, jag älskar vänner, jag älskar träd och buskar som ser luddiga ut, jag älskar när himlen är massa nyanser av blå, jag älskar stora stickade/virkade tröjor, jag älskar kramar, jag älskar vilt hår, jag älskar att blanda ihop maten på tallriken till 'barnmat', jag älskar att jämnföra händer, jag älskar att hålla i hand, jag älskar då tystnad är okej mellan två personer, jag älskar att åka buss då det regnar, jag älskar doften av bränd lövhög, jag älskar då folk håller på med mitt hår, jag älskar då alla sjunger med på en konsert, jag älskar att doppa chokladkakor i mjölk, jag älskar att känna mig behövd, jag älskar att visa folk att dem är behövda, jag älskar jag älskar jag älskar. jag älskar så mycket.

Jag hatar saker också, men positivet är ännu en älskvärd sak så jag tycker inte om att nämna sånt. Hatar är ett för starkt och för överanvänt ord.

Jag är stark i det aspektet att jag alltid kommer upp på benen igen, även om det är på 9. Jag är skör för att livet har varit tufft mot mig, och gamla sår lätt går upp igen. Men man lär sig sy igen dem snabbare med tiden. Jag älskar kärleken och tycker det är den starkaste kraften som finns, men blir något av en hypocrite eftersom jag är rädd för att den ska krossa mig igen. Jag tycker inte om att argumentera, och låter folk hellre få som dem vill - men jag låter inte folk gå över mig. Man ska aldrig låta folk gå över en, fotspåren är svårare att få bort än man tror.

Jag pratar mycket, och det avspeglas i hur mycket jag skriver. Så jag avslutar här med att säga att jag må vara storlek 36/38 och inte 32, jag kan grymta ibland då jag skrattar, jag är inte den skarpaste kniven i lådan, jag tar danssteg ifrån Dansa med LeRoy, jag pratar för högt och för mycket, och ibland tycker jag synd om mg själv - men jag är stolt över mig själv, för jag har överlevt.

Den ni.