conejita

Men godmorgon världen. Egentligen har jag varit vaken sen halv8, såatte. Irene var snäll och trevlig idag, och hon var det mesta tiden igår med. Så jag bara la la la'ar och glider fram. Tar en dag i tagen, andas, och fokuserar på stunden just nu. Annars tror jag att mitt alldeles för längtande hjärta kommer försöka kväva mig inifrån. Gårdagen spenderade jag med att babbla med världens bästa vän i timmar, och jag ser så galet mycket fram emot 15nde april då vi äntligen träffas igen. Då vi ska gå ut på krogen och slå klackarna (conversen...) i taket tillsammans för första gången! Vi har sett fram emot det helt galet länge, men då hon väl fyllde 18 hade jag redan dragit iväg till Spanien och Ljuskusten. Men nu... nu snart! Snart bara 3 veckor! Jag längtar, åh vad jag längtar!

Idag står ingenting speciellt på schemat egentligen. Jag ska snart ut och gå, något jag nästan måste göra varje dag. Min hjärna svämmar alltid över av tankar, har ni känt så ibland? Att ni har så mycket tankar att allt bara blir ett virrvarr oftast, och ni behöver lite egen tid + massa frisk luft för att få någon sorts rätsida på det? Jag måste iallafall. Sortera dem lite, lägga rätt tankar på rätt ställe. Som ett pussel.

Just nu gör jag det mest för att om jag inte får ordning på tankarna, får in rätt tankesätt... så värker hela kroppen, det bultar, och längtar och behöver. Sånt här gör en lite galen, och jag har börjat förstå alla sånger, böcker, dikter och filmer.

Men det är rätt okej ändå. Snart bara 3 veckor kvar, och jag tar varje stund som den är.