vi som alltid ska till att fånga en fjäril
om siffran mellan 1 och 3 så packar jag väskan. gör mig redo.
känner redan hur kroppen kommer göra ännu ondare av längtan.
det kommer vara så nära.
tiden kommer ta sin tid.
vi kallar oss vänner, det är svårt att vara när man längtar och känner
som vilka vänner som helst, vilka människor som helst
ungefär, du kan säga kär
pratade kort med en saknad lissabonbo.
som saknar hon med.
visst är det underligt att längta ifrån värmen hem till ett kallt ikea-land?
det gör ingenting.
det är en underlig plats, där vi satts
på så olika prov med varandra, två världar ska krocka varje gång vi ses
i hjärnan byter jag "ff" mot "ss".
magen rullar runt, och febern sticker nålar i ryggraden.
men det är svårt att inte le mot skärmen ändå.
sätter en fotnot under ordet björntjänst.
det finns en sång och en dröm om en lycka så öm
för oss som alltid ska till att fånga en fjäril
förstår vi?
gör vi?
vad gör vi?
det är okej att prata i gåtor.
jag är som en fönsterruta ändå.
en fjäril längtar alltid ut igen?
